Jag har arbetat med människors lärande på många olika sätt i 25 år. Människor i olika åldrar, alltifrån barn i förskoleåldrarna, elever i grundskolan, yrkesverksamma vuxna och i högskoleutbildning har ingått i min undervisning och i andra läraktiviteter.
Min resa i yrkeslivet inleddes i princip med vuxenlärande och det var långt innan jag valde att arbeta inom förskola och skola. Vuxnas lärande är fortfarande mitt största intresse och det är vad jag arbetar med dagligen idag som universitetsadjunkt och utbildningskonsult i roller som lärare, handledare, rådgivare och coach.
Kompetensutveckling och kollegialt lärande behöver synas ordentligt för det finns många fällor och många aktiviteter som faktiskt riskerar att bli helt meningslösa
De senaste åren har jag funderat väldigt mycket över synen på vuxnas lärande och har insett att det finns en hel del att utveckla. Kompetensutveckling och kollegialt lärande behöver synas ordentligt för det finns många fällor och många aktiviteter som faktiskt riskerar att bli helt meningslösa. Riktigt oroande med tanke på hur mycket tid och resurser som läggs ner på kompetensutveckling.
Låt oss kika vidare på ord.
Jag träffar väldigt ofta chefer och ledare inom olika slags utbildningsinsatser. Då och då - ganska ofta faktiskt - används uttrycket ”påfyllda” eller ”fylla på” i relation till önskad progression i lärande hos medarbetare eller chefer. Observera att detta alltid sägs med goda intentioner. Men jag är intresserad av ord och pågående processer. Vad kan finnas bakom orden?
Och hallå! Vem vill fyllas på? Vill du bli påfylld? Sitter du där och känner dig som ”tabula rasa”, ett tomt blad som sitter och längtar efter lite påfyllning? Lite fakta att trycka in i hjärnans alla tomma rum. Jag har inte ett enda tomt rum i min hjärna, den går dessutom på högvarv, sitter i en människa som är högkänslig för intryck och ständigt på gång. Hur skulle det ens vara möjligt att trycka in, fylla på? Nej, nej, nej! Det finns varken tid eller eller plats. Låt mig vara! Här fylls inget på.
Jag vill koppla ihop, komma i håg, problematisera, filtrera, aktivera, processa, modellera, utveckla, omskapa och bli utmanad. Jag vill reflektera, provtänka, lyssna och gå i dialog. Men jag vil INTE fylla på och jag gillar inte att sitta still och vara tyst. Vem gör det?
En föreläsning som ska ge effekt kräver mycket förberedelser och dialog.
Jag erkänner mig härmed skyldig till hundratals föreläsningar där kanske du suttit still och varit tyst. Förlåt. Jag ville aldrig något ont, jag vill aldrig något ont. Jag föreläser fortfarande men skulle du möta mig i dag så skulle du få se att jag har utvecklats, att jag inte är lika upptagen av mina egna budskap och att jag faktiskt inte vill att du ska vara särskilt tyst. Föreläsningar har sina syften och kan mycket väl vara riktigt effektfulla. Viktiga aspekter med att välja föreläsning som format för kompetensutveckling kan exempelvis vara att den ska leverera lite omvärldsspaning, göra viktiga sammanfattningar, inleda ett utvecklingsarbete med inspiration eller lite kickassfeeling och framför allt att översätta teori till praktik eller tvärtom. Framför allt ska den ha en koppling till människorna i praktiken. En föreläsning som ska ge effekt kräver mycket förberedelser och dialog.
Oklara syften eller bristande dialog i beställning av en föreläsning kan sluta med att man får ett malande av fakta till en platt powerpoint, faktaruta efter faktaruta, punktlistor, högflygande citat och trista diagram. Ridån går ner tillsammans med en käck figur som är hämtad från närmaste instagramkonto och ett allvarsamt fniss i publiken avslutar passet. Alternativt någon annans never ending story som inte har med den egna verksamheten att göra överhuvudtaget.
Fakta är piece of cake
Hur går lärande till egentligen? Är vi ett gäng tomma blad som kan fyllas på med kunskap? Består alla kunskaper vi behöver erövra i en organisation av mätbara faktakunskaper? Allvarligt. Vem som helst kan vara experten i rummet idag om vi snackar fakta, all världens fakta finns tillgänglig i våra telefoner. Fakta är piece of cake.
Vi letar ständigt efter ingångar till bättre sätt att fånga gruppen och efter små tända stjärnögon.
Vi byter fokus en stund. Låt oss zooma in på dominerande idéer om barns lärande.
När vi tänker på barns lärande så är det ofta självklart att vi ska utgå från barnens erfarenheter, nyfikenhet, intressen och frågor. Vi pratar lärandeteori och proximal utvecklingszon i vår ständiga ansträngning att möta barnen på rätt ställe i erövrande av kunskaper.
Vi pratar om det utforskningsbara som en motor i lärandet. Vi pratar om kraften i att hitta motivationen, lusten, tryggheten och glädjen i varje barn och vi strävar efter att hitta rätt sätt att stötta varje barn i deras utveckling. Vi letar ständigt efter ingångar till bättre sätt att fånga gruppen och efter små tända stjärnögon. Vi tragglar efter arbetssätt som utmanar barnen på en genomtänkt och meningsfull nivå.
Arbetsformerna är ofta präglade av kollaboration, dialog, uppmuntran, reflektion och repetition. Ingången i undervisning och aktivitet är troget kopplade till barns tidigare erfarenheter och att väcka nyfikenhet och intresse för det nya. Tempo, smidiga övergångar, begriplighet och tydlighet, anpassningar, ett tillgängligt språk och en medveten kommunikationsstrategi.
Vi undersöker vår undervisning, korrigerar, utvecklar och förbättrar.
Utöver detta söker vi vägar till att vidga barns inflytande och delaktighet och utarbetandet av demokratiska arbetsformer. Vi letar och vi söker och vi anstränger oss för varenda unge räknas. Varje barns nyfikenhet, drivkraften och intressen. Uthålligt utvecklar vi vårt sätt att ställa frågor vi vill ställa och vi är hängivna i strävandet och lika fullt medvetna om villkoren för lärande. Vi undersöker vår undervisning, korrigerar, utvecklar och förbättrar. Vi letar och gnetar efter de bästa vägarna in till barns lärande och utveckling. Hela kroppen ska involveras, sinnena stimuleras och tänkandet aktiveras. De ska få använda hela kroppen som verktyg och vi lägger stor möda vid att förstå vilka signaler som kan visa tecken på att vi är på rätt väg.
Synen på vuxnas lärande?
Jag upplever att det finns ett enormt glapp mellan synen på barns lärande och synen på vuxnas lärande.
Släng in en föreläsning och några reflektionsfrågor på en utvecklingsdag. Låt innehållet mala sig in våra huvuden så vi vet vart skåpet ska stå. Lägg en pedagogisk tidskrift på bordet i personalrummet, ställ upp en bunt böcker på en hylla och schemalägg för erfarenhetsutbyte i grupp en och halv timme i veckan. Skulle motivationen tryta kan vi alltid använda lönerevisionen som morot eller piska.
Jag upplever att det finns ett enormt glapp mellan synen på barns lärande och synen på vuxnas lärande. Jag tänker att vi människor för det första måste vilja vara involverade i vårt eget lärande och när vi vill lära finns en riktigt bra plats för detta. Mellan ”min kunskap & mina erfarenheter” och ”din kunskap & dina erfarenheter” - där finns platsen där vi kan mötas och lära tillsammans.
Visste du förresten att ordet kommunikation betyder: ”göra gemensamt”?
Dela gärna en tanke.
